idag är det 1 år sen jag och mitt ex gjorde slut. det har gått grymt fort, känns som det var för några månader sen. det är sjukt hur tiden går så fort. kommer väl ihåg dagen då vi gick skilda vägar. jag kom hem till dig för att du ville prata med mig. jag hade hade känt på mig i några dagar vad som var på väg att hända.. fy faan vad jag var nervös när jag kom hem till dig, allt vara jätte stelt från början.. vi satt och kollade på tv som inget hade hänt. tiden gick och den gick. jag började undra om det verkligen var ngt du ville prata om. men sen kom det! Du sa det precis som det var självklart för dig:
- Jag tycker inte vi ska vara tsm något mer. Jag gillar bara sig som en vän.
Då rasade min värld! Jag kommer inte ihåg att jag sa ngt, jag satt bara där i soffan och glodde rakt in i väggen, kändes som jag satt där i en timme och bara glodde. Jag bad dig om en ny chans, men du ville inte.
Jag tog mina saker som jag hade hos dig och gick.. Innan jag gick kramade du om mig jätte hårt, och min enda tanke var: släpp mig, bara släpp mig, sen sa du: jag hoppas vi en dag kan bli kompisar....

jag har aldrig gråtit så mkt  i hela mitt liv som jag gjorde den dagen.. jag älskade dig över hela mitt hjärta! men vad fick jag igentligen tillbaka av dig?! Ingenting! Jag vill verklgen tacka mina underbara tjejer som fanns där för mig när jag hade det som svårast! Mimmi, Linnéa, och Johanna , älskar er av hela mitt hjärta, vet inte vad jag skulle gjort utan er! och sen vill jag även tacka min mamma som fanns där när jag kom hem, den dagen kom vi verkligen nära varandra, vi låg och prata i min säng tills jag somna. jag var helt utslagen..

det jag vet idag är att aldrig kommer kunna vara vänner, inte efter allt du gjort mot mig efter vi gjorde slut. och det värsta är att jag vet att du inte har dåligt samvete över det!